Härliga vår 🐜🐜🐜
När hela familjen äntligen var hemma och lunchen/mellanmålet uppäten tog vi en promenad för vi delvis lät Freya bestämma vart vi skulle gå.
Först ner till Sjöviken och gunga... Alltid gunga!
Sedan gick vi vidare, förbi tandläkaren och in på skolgården där "fågelgungan" hägrade.
Sen vidare. Upp för pulkabacken.
Gick lite segt för hon som sköt vagnen med Theo i 😉
Vidare bakom sörbomsvägen och sen tillbaka hem via sörbomsvägen, gamla dagis, o gamla lekparken.
Så skönt att komma ut... kan nästan beskriva det som när björnen vaknar ur sitt vinteride .
(Personalen på fsk så för ett tag sedan att de inte sett mig på hela vintern 🙈🙉🙊)
Hoppas morgondagen blir lika mys 😍
((Stenen som barnen sitter på har jag fotat Jason.på för en massa år sedan))
Med nära till naturen
Jag kan verkligen skatta mig lycklig som bor så nära naturen. Både skog och sjö(ar) nästan runt "husknuten".
Ibland behöver jag bara ta mig dit och ANDAS på riktigt (oftast har det på senare tid nästan bara skett i tanken, men förhoppningsvis blir det ändring på det).
När jag var mindre gick jag ofta på åsarna som omger vår by.
Ner till sjön och satte mig på en sten och "försvann" i ljudet av vattnet som kluckar mot strandkanten.
Harmoni
Frihet
Ro
Meditativt utan dess like.
Så häromdagen. Ja det måste ha vart någon dag efter det hemska attentatet på Drottninggatan i Stockholm.
Så tog jag ned Theo ut på en promenad utan mål.
Vi hamnade vid sjön. (Där man går ner mitt emot biblioteket) .
Så vackert
Så rofyllt
Och
Så behövligt.
Jag var tvungen att rensa huvudet på tunga tankar och som så många gånger förr hjälpte vattnet och naturen mig ❤
The key
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Var på en väldigt avslappnad arbetsintervju för ett timvik igår.
Det kändes jättebra och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får bli ett i det gänget! (Berättar mer om detta när papper skrivits! Tänker inte ropa HEJ! Innan det 😉)
Efter intervjun igår åkte vi till min mor i Västerås där vi fick god lunch och Jason blev kvar där. Hänga med mormor på jobbet är grejer det. ✌
När vi kom hem hoppade jag o de små i badet. Sen kom Thessan upp med en massa barn (Eller en mer än vanligt.😂) och när hon fick så lagade vi mat... efter ett tag bestämde vi oss för att ta en liten promenad. Himla mysig dag igår.
Mina älskade små
Att man kan få plats med så mycket kärlek i sin kropp.
2008 föddes min stora kille, Jason, i Falun. Jag bodde då i Borlänge tillsammans med hans pappa.
Men när Jason var runt året insåg jag och hans far att våra känslor för varandra svalnat och vi var mer som vänner än som par. Jag flyttade ifrån honom till en egen lägenhet i ett område i Borlänge som heter Forsa.
Sedan började jag studera. (Fornby Folkhögskola) och träffade nya vänner.
När jag läst två olika kurser på FH (2 år) så flyttade jag hem till Virsbo igen. Först fick jag och Jason bo hos en vän, Thessans, i ca 3 månader i väntan på övertagande av min mammas lägenhet.
Det var även i Virsbo jag träffade min nuvarande sambo. Och mina två yngsta barns far. Vi kände varandra sedan innan och man kan väl säga att jag var någon slags stalker.
Nu när jag tänker efter tycker jag nästan synd om killen 😉 haha
Vi flyttade ihop efter bara några månader och förlovade oss inom 5 månader.
2014 föddes våran dotter, Freya, med urakut kejsarsnitt. (Om hur mina barn föddes kan jag berätta om senare. Men alla är födda med snitt).
Och 2016 föddes våran Theodor.
Jag har tre helt underbara, och totalt olika, barn som jag skulle göra allt för! Verkligen ALLT ❤
Är den tillbaka Nu?
Igår kväll när jag gick och la mig, när Freya hade somnat, kramade jag kudden. Som så många gånger förr.
Jag kände hur spänningarna i kroppen samlades och utökades. Hur andningen blev än mer tung. Hur tankarna åter kom... Hur rädslan bokstavligt talat ville knocka mig igen.
Jag har lärt mig känna igen tecknen på när en panikångestattack är på g.
Och jag vet att jag borde söka professionell hjälp för detta. Men att ta steget och faktiskt erkänna för en utomstående att jag låter rädslan styrs mig. Det är jobbigt. Det är som att faktiskt erkänna för sig själv... (jag vet ju om att jag är rädd. att jag låter den i mång och mycket styra mig. opch när allt är som vanligt så tror jag ju att rädslan har försvunnit. att panikångestattackerna är borta för gott. Men sen så kommer de åter och jag ligger där lamslagen och är rädd för att andas.)
När jag sedan lyckades somna sov jag "drömlöst" tills jag vaknade.
Men utvilad? Nä! Inte mycket..
Kanske skulle ta steget och ringa till en terapeut nu då detta begränsar mig i mitt liv. ....
Att måla
Det finns saker som gör mig lycklig. Förutom familjen är att teckna en av de sakerna. När tankar och känslor hittar sin väg genom pennan via mina tankar och muskler som styr handen som håller pennan.
Jag måste verkligen teckna oftare.... träna upp mig igen 😄
Smal i en stor kropp
Kämpar med vikten som så många andra. Och hur många kilon man än tappar är man aldrig nöjd.
I september 2016 så vägde jag 94 kg (inskrivning vid förlossningen) och nu har jag tappat 10 kilo. 7 månader senare. Några kilon har jag kämpa för att förlora och jag måste nog kämpa bort resterande 25-27 kilona också.
Till saken hör att jag har en hormonobalans i kroppen (PCO) vilket gör att jag verkligen måste KÄMPA!
Det värsta någon kan säga nu är: fan va stor du har blivit, varför tar du inte och väntar. Jag förstår inte hur du kunnat bli så stor...
(Ja det här hänt. Men det var för 5-6 år sedan) Det knäckte mig. Jag tappade 20 kg på 3 månader. Fast om metoden var så jävla bra vet jag inte. (Kombinerade dock med regelbundna måltider och motion)
Saken är den att jag ser mig som jag var innan första graviditeten. 52 kilo lätt....
Ångesten jag upplever när jag nu, 84 kilo tung, går förbi en spegel och faktiskt tittar på hur jag ser ut.... Den önskar jag inte någon 😢
((Fortsättning följer när jag inte har en massa vilda barn överallt och ingenstans samtidigt))
Nytt 😀
Skriv inläggstext
Här har ni mig.
Född en vacker (hoppas jag) oktoberkväll 1984.
Kl 21.16 den 10, har min mor berättat för mig otaliga gånger. 😉
Jag har under mitt "snart" 33-åriga liv hunnit med en hel del!
•Bott på en massa ställen (Virsbo, Ängelsberg, Kärrgruvan ((Norberg)), Borlänge och Virsbo igen).
•studerat sammanlagt (med grundskola) i 17 år ✌
•Blivit mamma 3 (!!!) Gånger.
Jag blev inspirerad till att blogga igen då min vän startade upp sin blogg igen. Och jag saknat verkligen att kunna uttrycka mina känslor i skrift. (Känns som om jag har gått och blivit dum på senare år 🤔)
Att få dela sina tankar med någon annan än familjen och kanske ibland få tips och råd om vad som helst. (Eller det inlägget handlar om)...
Nu ska jag ta hand om stöket här hemma för på fredag kommer bvc på hembesök ( ja jag vet... 😯😯)
